Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - Midsommarnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERÅT
II
Jag stänger dörren till vårt gamla sommarhem
och står ett tag och ser på rymdens blekblå glans
och tänker på att barnen dansa någonstans
i denna trolska luft — och ängslas smått för dem.
Nu ha de alla slagit ut. Det är fullkomnat.
Må det bli vacker växt av det, vi vakat över!
Så går jag in till vårt. Tänk, att du redan somnat!
Nå, dagen var ju lång och böljesuset söver.
Du har nog åldrats litet på det sista året.
Ditt öra är så vitt, din tinning är så tunn.
Du är väl inte sjuk ... Å, Gud, din unga mun
den natten, då syrener gungade kring håret!
Jag hör dig andas jämnt och lugnt och får igen
den klara stillhet, som du bredde över världen,
men utanför din säng, min stackars trötta vän,
ser jag en bit av aftonhimlen och av fjärden.
Förbi din sovande gestalt ett nattmoln seglar,
som en gång kom mitt bröst att darra till av gråt
och bortom dig det bleka, tysta vattnet speglar
min ungdoms outsägligt vita skärgårdsbåt.
Förbi och bortom! Bara bortom och förbi!
Med skimret i en sky och med en doft i vinden
når mig i natt den värld, jag en gång levde i.
Du är väl inte sjuk. Du är så blek om kinden...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
