Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad kärlek är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
22
Den lyfter själen ofvan rymdens eter
från dimhöljd jord, högt uppå purprad sky,
den rundar af vårt lifs små kantigheter.
Och se, hur fort de tunga skyar fly
för minsta fläkt af gudens vinge fri!
Ja, kärleken är lifvets poesi.
Den mäktar hoppets milda stjärna tända,
där hemsk förtviflans natt sågs råda nyss,
och deras strålar till och med tycks blända
man glömmer hela världen vid en
kyss,
man glömmer sorgen, smärtan, plågan här,
se kärlek starkare än döden är.
I ungmöns och i kvinnans barm den brinner,
men skönast dock uti en moders bröst,
i ynglingens ett återsken den finner,
den lyser mannen intill lifvets höst.
Ja, ännu stapplande vid grafvens rand
dess skimmer lyser upp hans drag ibland.
Hans skumma blick tycks skåda in i minnet
en bild från ungdomens, från lyckans da’r,
en bild, hvars åsyn ännu trycker sinnet
hans lycka kanske blott en drömbild var,
men se dock hur hans blickar stråla än
det kärlek är, du skådar här min vän.
»Men hur kan du?» jag hör till sist dig fråga,
misstroget, tvekande du svar begär;
»hur kan du, arma
mänskobarn, väl våga
försöka tolka hvad gudomligt är?»
Ack, du har rätt, den bild jag tecknat här
en dunkel spegelbild allenast är!
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
