Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärens monolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Basen“
gormar, svär och ryter,
någon gång sig snyter
om man
eller för man ord utbyter
med sin slafvande kamrat.
Vågar man sig opponera,
strax det heter: »få marschera,
här jag ensam vill regera,
här tåls ingen demokrat.»
Kapitalet på få händer
hopar sig i alla länder.
Samvetslösa meningsfränder
bildar »ringar» dag för dag,
söker att med millioner
krossa organisationer.
Vara värda o storpatroner
har ju sin Akarpalag.
Nå, slå till, I skolen finna
proletären, man och kvinna,
är en makt. som ock kan vinna
någon gång mot sin vampyr.
Af det skedda sen och lären
att ej själfva militären
kan skrämma proletären,
ens
striden kan bli eder dyr.
Tjocka, dryga bondpatroner,
nobla grefvar och baroner,
smidda uti guldgaloner
vräker sig i våningen*
åt en
proletär får duga
förfallen gammal stuga,
en
där han ödmjukt sig får buga
då han kryper in i den.
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
