Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petter Jönssons Vernamoresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
41
0, att man skulle mig så bedraga
och narra mig att en enka taga
med fyra gräbbor, som tastmän har,
ocli alla fyra vill bums sig gifta
de medhåll har utaf gumman Brita
som mera galen blir för livar da’.
Ocli bvilken smak som de sedan äger,
ja, Anna-Lisa hon ständigt säger:
»så rar och grann, som min Pelle är!»
Jo vackert grann,
men midt i pannan en svartblå bläsa
på hufvudknoppen han månen bär.
ingen näsa,
Ocli Maja-Stina, den arma stackafn
lion vill sig gifta med själfve »rackarhu
som går i bygda och , hundar flår
och därför ej får bland män’skor äta.
Jo, det skall bli just en hygglig träta,
så Maja Stina nog trefligt får.
Och Brita lion vill ha Jonas Långe
han sitter häktad som fästningsfånge,
han stal från prostfar i fjol en stut
och tvänne år han där än får sitta.
Hon går och suckar, den arma Brita:
»0, om min Jonas snart sluppe ut!»
Den fjärde gräbban hon heter Bengta
det är ej rådligt med henne skämta.
Hon själf har friat till Herrgårds-Jöns,
Jöns är så katig, han går och koxar
och skryter att han har kor och oxar,
hans hela rik’dom är ett enda höns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
