Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allvarliga Sånger och Högtidssånger - Julminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rr
JULMINNEN
"VTär julens högtid ater randats har,
^ Då grips taf vemod svensk-amerikanen.
Han minner sig sin barndoms ljufva da’r,
Och hur han gladdes åt den tända granen.
Väl var den ej så prålande som den
Han tänder nu i egna hemmet, men
Vid den sig knöt så månget dyrbart minne,
Som hägrar för hans vemodsfulla sinne.
Han minnes vandringen till ottan väl
På snöig stig i arla morgontimma.
Af julefröjd blef fyld hans unga själ,
Då han såg stjärnorna på fästet glimma,
Och blossen lyste med en
mystisk glans —
En härligare syn väl aldrig fanns,
Då fönstren glimmade så skönt i kyrkan,
Där Jesusbarnet skulle ägnas dyrkan.
Därinne strålade väl tusen ljus,
Och sällsamt syntes honom folkets vimmel,
Men när från orgeln kom ett mäktigt brus,
Då syntes tämplet honom som en himmel.
Och när uti de gamla hvalfvens rund
Det ljöd: “Var hälsad, sköna morgonstund”
Och sedan gripande ett “Hosianna” —
Då var hans önskan att där städs få stanna.
Den gamle pastorns ljufva budskapsord,
Att “oss är födt ett barn”, så härligt ljödo,
Och orden föllo uti godan jord,
När ljuf försoning honom blott de bjödo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
