Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoristiska sånger - Ett barndomsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
¥
149
Hon sade och sträckte mot mig sin famn
Med okonstladt välbehag.
Med motvilja lydde jag hennes bön.
—
Så tölpaktig var jag, mitt fån! •—
Och fastän jag fann henne nätt och skön
Jag önska’ mig långt därifrån.
“Jo, jag heter Kalle”, jag svarade skyggt
Och blygare var jag än nyss.
—
Då lade hon armen
omkring mig så tryggt
Och läspade: “ge mig en kyss!”
Hon räckte mig munnen —
men upp jag då for
Så vild som den hemskaste uf.
Jag tror, jag vill minnas, att äfven jag svor,
Och flickan —
hon fick sig en “luf”.
Se’n dess ha förrunnit väl aderton år;
Vi vuxit till kvinna och man.
Jag älskar Elvira, men
sorgsen jag går;
Ty hon —
ja, hon älskar en ann’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
