Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoristiska sånger - “Mänskan är ett kreatur”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiiuglff ____
201
Om feg du dig visar i ringaste grad
Nog kallas för hare du strax;
Men om du är småtreflig, munter och glad
Nog blir du den gladaste lax!
Om du ibland skuldernas klippor tar törn
Du möter i mänsklig gestalt mången björn.
Jo jo men san!
En enfaldig tärna, som
fångas, gudnås!
I dristige ynglingens garn,
Nog liknar väl hon tvifvelutan en
gås —
På världshafvets bölja ett flarn.
Och han, som
gudsnådlig i kyrkan städs’ går,
Visst påminner han om ett sannskyldigt får.
Jo jo men san!
Och pastorn, som dväljs uti fårenas flock,
Än lismande ödmjuk —
än sträf,
Fast klorna han döljer, så märker man dock,
Att han är en lurande räf.
Ty nog har det händt, att hvar han smugit fram,
Han knipit små täcka och kvinliga lam.
Jo jo men san!
En flicka, som säljer hvar afton sitt “jag”,
En nattfjäril är väl förvisst,
Och tanten, som lämnat re’n ungdomens dag,
Blir drake, bevars, först och sist.
Hvar svärmor i mågarnes ögon ju är
En markatta —
därpå jag heligt nu’svär.
Jo jo men san!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
