Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversättningar och bearbetningar - En af de få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
i
i
EN AF DE FA
Från norskan efter John Benson
TT an bar henne stolt på sin starka arm
A Öfver motgångs strömmar och världens harm
Och, trotsande fördom, han sågs henne bära
Från de fallnas läger till dygd och ära.
Han tog henne upp, då hon ångrande låg
Som ett brustet rö för den .vreda våg,
Och tidens fromhet hans gärning dömde
Som vanvett af en, hvilken hedern glömde.
Dock, den som fallit på lastens lopp
Kan åter resas af kärlek opp,
Och tron det var, som nu krafter sände
Och hoppets stjärna i mörkret tände.
Men långt därefter så mången gång,
Då vägen ofta blef svår och trång,
Då var det hon, hvilken honom stödde,
Om gången saktats, och foten blödde.
Hvad gör väl stämningen ljus och sä 11
Krine
-
hans stilla läger den sista kväll?
Hvi djärfs han frimodigt gå till möte
Den tysta näjden i grafvens sköte?
Han bar henne högt på sin starka arm
Öfver motgångs strömmar och världens harm;
Nu sitter hon huld uti kvällsolsglöden
Och lycker hans ögon till ro i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
