Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Honoré de Balzac
- IV
- V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Balzac också en statyett av den store kejsaren, och på
dennes värja hade han fäst inskriften: »Liksom han med denna
erövrade världen, skall jag erövra henne med min penna.»
V.
Quartier latin var på trettiotalet en av Paris’
ålderdomligaste och sällsammaste stadsdelar med medeltidens trånga
och krokiga gator och fallfärdiga trähus, vilka sköto upp
över varandra, sneda, osymmetriska, byggda och ordnade
utan plan. Här och där syntes ett fruktträd eller en liten
köksträdgård, och överallt bodde studenter, vilkas
»förhållanden» gåvo kvarterets hustrur ett outtömligt ämne till
prat och skvaller. Det blev tidigt mörkt i denna labyrint
av gator och gränder: redan vid niotiden på aftonen
släcktes ljusen bakom gardinerna, blott då och då syntes
skuggan av en människa treva sig fram på de knappast
eller alls icke upplysta gatorna, och endast vandrarens
steg, som ekade mot husväggarna, avbröt tystnaden. I
utkanten av denna stadsdel uppslog Balzac efter återkomsten
från Bretagne sina bopålar vid rue Cassini i ett litet
obetydligt hus i andra våningen, medan i våningen inunder den
tjocka och starka, men ingalunda sköna kokerskan Flore
regerade i köket och Georges Sands vän Jules Sandeau
bebodde två rum.
Balzac hade emellertid icke många tillfällen att offra åt
sina vänner. De timmar han icke ägnade åt sömnen måste
han arbeta. Då han efter en orolig natt vaknade, stod
nämligen hans finansiella nödläge fram för honom i all sin
förfärande nakenhet och hans skulder »hoppade som
gräshoppor fram på hans säng, över hans stolar och in i hans
samvete.» Penningebekymren marterade honom, medan
han hjärna sjöd av planer, hans blod kokade och arbetet
bragte honom till förtvivlan. För att få penningar började
slavarbetet på nytt. Sällan gick han ut; i sitt tysta
arbetsrum, där stegen dämpades av en mjuk golvmatta och där
några förgyllda boktitlar glänste fram i halvmörkret från
bokhyllan, arbetade han i genomsnitt aldrig mindre än 16
timmar dagligen, ofta 23 timmar i följd utan hänsyn till dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:07:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gobseck/0016.html
