Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honoré de Balzac - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
hög grad välgörande, men större betydelse erhöll en annan
händelse, som särskilt gjorde 1833 tül ett märkesår i hans
liv. Bland alla de brev, som sändes Balzac af kvinnliga
beundrare från Europas alla kanter, funnos 1832 några
från Odessa från ett fruntimmer, som undertecknade sig
L’étrangère och som delgav honom de intryck hans båda
böcker Äktenskapets fysiologi och Amuletten gjort på henne.
Följande år erhöll han emellertid ett »allvarligt, värdigt
och ömt» brev från den främmande damen, vilken nu gav sig
tillkänna som en förnäm polska, gift med en godsägare i
Vol-hynien och undertecknade sig »Eveline de Hanska. Hon var
ett äkta barn av sitt folk; hennes temperament härjade i henne
som ett svårt oväder och icke heller saknade hon egenvilja
och anlag för tyranni. De prov på fin och skarp intelligens,
hennes brev visade, försatte Balzac i eld och lågor och genast
började en brevväxling mellan honom och grevinnan Hanska,
som räckte i nära 17 år, endast avbruten av de korta tider, de
hade tillfälle att personligen sammanträffa, antingen på
hennes gods, dit Balzac begav sig, eller vid någon badort. För
första gången sammanträffade de i Neuchåtel, där de
tillsammans tillbragte en hel månad och Balzac kom på den tanken
att äkta henne, så snart hennes ålderstigne gemål gått hädan.
Vid sin återkomst till Paris fann han fru de Berny sjuk
och sängliggande — »så sjuk», skriver han, »att jag hyser
den största fruktan; jag befinner mig i den pinsammaste
ångest. Hennes liv är i så hög grad mitt! Ack, ingen kan
göra sig en föreställning om den innerlighet, med vilken hon
omfattat mig.» Hon dog likväl icke förrän 1836, och
Balzac skrev då: »Ack! min stackars moder! Hur bedrövad
är jag inte. Fru de Berny dör och där finnes ingen
räddning! Endast Gud vet, hur förtvivlad jag är! Och ändå
måste jag arbeta, arbeta med gråten i ögonen! ...»
Till sorgen kommo som vanligt penningbekymmer, och
för att undgå sina påträngande fordringsägare och
konstaplarna från borgargardets disciplinkommitté, vilka kommo
för att verkställa den dom, som fallit därför att han
icke mindre än 13 gånger försummat inställa sig till
tjänstgöring, måste Balzac ändra bostad och leda sina plågoandar
på villospår. Han fann ock en dylik bostad vid rue des
Batailles, där han bodde under det antagna namnet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
