Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
ända till spekulanternas guldsnusdosor. Ingen visste vad
som blev av dessa skänker till den gamle ockraren.
»Så sant som jag är en hederlig kvinna», sade
portvaktar-hustrun, som var min gamla bekanta, »tror jag inte, att han
slukat allt, utan att detta gör honom ett grand fetare, ty
han är lika torr och mager som fågeln på min gökklocka.»
I måndags sände Gobseck till mig sin invalid, som då han
inträdde i mitt arbetsrum, sade:
»Kom för all del genast, herr Derville. Pappa Gobseck
skall snart göra upp sin sista räkning; han är så gul som en
citron och önskar med otålighet tala med er. Döden
arbetar i honom och sista hickan sitter honom redan i halsen.»
Då jag inträdde i den döendes rum, blev jag inte litet
överraskad av att se honom på knä framför sin kamin, där
visserligen ingen eld var uppgjord, men däremot en
ofantlig hög aska låg. Gobseck hade släpat sig dit från sin säng,
men hade inte haft krafter att åter lägga sig, liksom också
hans röst svek honom till att klaga.
»Min gamle vän», sade jag, i det jag lyfte upp honom och
hjälpte honom i säng, »ni fryser, varför eldar ni inte?»
»Jag fryser inte», sade han, »gör inte upp eld, nej elda
inte!... Jag vet inte vart jag skall gå, min gosse», återtog
han i det han gav mig en matt och uttryckslös blick, »men
jag skall gå bort härifrån! Jag har carfologi », sade han, i det
han betjänade sig av ett uttryck, som visade huru skarp
och noggrann hans intelligens ännu var. »Jag tyckte, att
hela rummet var fullt av levande guld, och jag steg upp för
att plocka det. Till vem skall allt detta komma? Jag
ger det inte till regeringen; jag har gjort ett testamente,
sök rätt på det, Grotius. Den vackra holländskan hade en
dotter, som jag sett någonstädes, på rue Vivienne, en afton.
Jag tror, att hon kallas »darrålen»; hon är vacker som en
dag, sök upp henne, Grotius: Du är min
testamentsexekutör, tag allt vad du vill, ät; det finnes gåsleverpastej,
kaffebalar, socker, guldskedar. Giv din hustru Odiots
servis. Men vem skall få diamanterna? Snusar du, min
gosse? Jag har tobak; sälj den till Hamburg, du vinner en
half. Med ett ord jag har allt och måste nu lämna det! Se
så, pappa Gobseck», sade han, »ingen svaghet, var dig
själv.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
