Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
lanthus, där översten vid ankomsten såg allting ordnat,
som fordrades för hans och hans hustrus vistelse.
Olyckan är ett slags talisman, vars förtjänst består i att
stärka vår ursprungliga organisation; den ökar misstron
och elakheten hos somliga människor, liksom den ökar
godheten hos dem, som ha ett förträffligt hjärta. Olyckan
hade gjort översten ännu mera hjälpsam och bättre än han
varit, och nu kunde han sätta sig in i en kvinnas hemliga
lidanden, vilka äro obekanta för de flesta män. Trots
sin ringa misstro, kunde han likväl icke avhålla sig från att
till sin hustru säga:
»Ni var alltså bra säker på att kunna föra hit mig?»
»Ja», svarade hon, »om jag i klagande parten fann
överste Chabert.»
Det uttryck av sanning, som hon inlade i detta svar,
skingrade de lätta misstankar, över vilka översten blygdes.
Under tre dagar var grevinnan beundransvärd i sitt
uppförande mot sin förre make. Genom ömma omsorger och
sin ständigt milda vänlighet tycktes hon vilja utplåna minnet
av de lidanden, han uthärdat, komma honom att förlåta
de olyckor, som hon erkände sig oskyldigt ha orsakat honom.
På samma gång hon lät honom märka ett slags melankoli,
vinnlade hon sig om att utveckla de behag, för vilka hon
visste, att han var svag. Vi äro nämligen särskilt mer
tillgängliga för vissa egenskaper, för hjärtats eller andens
tjuskraft, som vi icke kunna motstå.
Hon ville intressera honom för sin belägenhet och göra
honom tillräckligt vek och deltagande för att bemäktiga
sig hans tankar och sinnelag och obehindrat förfoga över
honom. För att nå detta mål var hon besluten till allt,
men visste ännu icke vad hon skulle göra med den man,
som hon i alla händelser ville socialt tillintetgöra.
På aftonen den tredje dagen kände hon, att hon trots sina
ansträngningar icke förmådde dölja den oro, som resultatet
av hennes manövrer orsakade henne. För att få vara i
ro en stund, gick hon upp på sitt rum, satte sig vid sitt
skrivbord, bortlade den mask av lugn, som hon behöll
inför greve Chabert, liksom en skådespelerska, vilken kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
