Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Efter några ord, som Derville sade till gendarmkorpralen,
fick han taga sin klient med sig in i registreringsrummet,
där Hyacinthe skrev några rader till grevinnan Ferrand.
»Skicka detta till henne», sade soldaten, »och ni skall få
betalt för era förskott och kostnader. Tro mig, herre, att
om jag inte visat den tacksamhet jag är er skyldig för er
välvilja, finnes den icke förty här», sade han och lade
handen på sitt hjärta. »Ja, den är här, hel och oinskränkt.
Men vad förmå de olyckliga? De älska, det är allt.»
»Herre », sade Derville, »ni har inte ens fordrat någon ränta
åt er?»
»Tala inte med mig om detta!» svarade den gamle
militären. »Ni kan inte ana, huru djupt jag föraktar detta
yttre liv, som de flesta människor sätta så stort värde på.
Jag har plötsligt gripits av en sjukdom, motvilja mot
mänskligheten. Då jag tänker på, att Napoleon befinner
sig på Sankt Helena, är allting här likgiltigt för mig. Jag
kan inte längre vara soldat, det är min olycka. Kort sagt»,
tillade han med en barnslig åtbörd, »det är bättre att ha
känslornas än klädernas lyx. Jag fruktar ingen
människas förakt.»
Översten gick tillbaka till sin bänk. Derville avlägsnade
sig. Då han kom tillbaka till sin byrå, skickade han
Godeschal, som då var hans andre skrivare, till grevinnan
Ferrand, vilken, sedan hon läst biljetten, genast betalade den
summa, greve Chabert var skyldig advokaten.
I slutet av juni 1840 begav sig Godeschal, som nu blivit
advokat i sällskap med sin företrädare Derville till Ris.
Då de kommo till den väg, som från stora landsvägen leder
fram till Bicëtre, fingo de under vägens almar se en av dessa
gamla utlevade och brutna fattiga, som erhållit tiggeriets
marskalkstav och leva på Bicëtre liksom de medellösa
kvinnorna på Salpétrière. Denne man, en av de tvåtusen
olycklige, som inrymmas i ålderdomsförsörjningens
hospital, satt på en awisare och tycktes koncentrera hela sin
uppmärksamhet på ett bland individerna vanligt
förfarande, som består i att i solen torka snuslåskorna på deras
näsdukar, måhända för att spara tvätten. Denne gubbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
