- Project Runeberg -  Jobbarfamiljen Gobsman /
19

(1937) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Som är till för att förmedla bekantskapen mellan läsaren och den hedervärde potatishandlar Gobsman på Söder, ge en inblick i hans liv som familjefar, människa och affärsman, teckna vidden och arten av hans fina umgänge och slutligen för läsaren framställa nödvändigheten av att skaffa sig en orden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För övrigt levde han indragen bakom sina
mustascher.

I vart sitt soffhörn sutto hennes nåd Polviander
och gumman Gobsman, i var sin emma grevinnan
Mac Lean och gamla sällskapsfröken Baalach, och
eftersom hennes nåd Polviander sin natur trogen
var aftonens ordförande, skall jag med några ord
presentera henne, varemot läsaren får ge sig till tåls
med att lära närmare känna grevinnan och Baalach
till en gång, då deras timma slår.

Hennes nåd, alltså, var en liten vithårig, rynkig
gumma, och hon satt med sin stickstrumpa under
en av de utopiska tavlorna. Hennes hår var benat
i gardiner från hjässan, och strax nedanför två
runda, vassa, blåa ögon satt en lika rund liten röd
näsa över en liten mun, som trots sin litenhet tycktes
full av lagen och profeterna.

Hon var i sig själv en gammal fattig fröken von
Kahge och en, med förlov sagt, ettrig gammal nåd,
modiga tio år äldre än sin man. Hon hörde till dessa
kvinnor, som alltid äro tio år äldre än alla män, hur
unga de själva än äro och hur gamla männen. Det
var förklaringen till, att hon aldrig kunnat göra
något så att säga riktigt parti utan måst nöja sig
med fanjunkarn. Men till hennes heder ska sägas,
att, sedan hon väl tagit honom, höll hon också på
honom och var en redbar gumma, fast, aj, aj, aj, att
få ett finger mellan hennes vassa löständer, det var
inte roligt! Och anstolt var hon till på köpet som
aldrig den och hade ett v. K. i sina galoscher.

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gobsman/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free