- Project Runeberg -  Jobbarfamiljen Gobsman /
31

(1937) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Som är till för att förmedla bekantskapen mellan läsaren och den hedervärde potatishandlar Gobsman på Söder, ge en inblick i hans liv som familjefar, människa och affärsman, teckna vidden och arten av hans fina umgänge och slutligen för läsaren framställa nödvändigheten av att skaffa sig en orden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Va menar du, Gobsman? frågade gumman.
Ska vi inte bju främmende på vin?

— Inte i kväll inte! svarade gubben genast,
gnuggade händerna och såg full i katten ut. Det är
onödigt det, gumma lilla! Alldeles onödigt!

— Ja, men det var då rent märkvärdigt! sa
gumman, som ingenting begrep. Det ha vi då alltid gjort
förut, och nog vet du välan det, Gobsman?

— Just det, ja, gumma lilla! svarade Gobsman.
Just det! Men vi ska inte ha det i dag, inte!

Då förtröts gumman. Ty vad var detta för sätt,
att ha främmande och inte bjuda på vin! Och som
alltid varit Gobsmans fordran förut! Och nu, utan
vidare, skulle det vara tvärt slut! Det gick över
gummans horisont!

— Sanna mina ord, Gobsman, sa hon, begynner
du inte få så mycket upptåger för dig. Det är rent
omöjeligt att vete, hur du vill ha det, från den ene
dagen till den andre! Du är då alls inte, som du var
förr i världen! Det är sanning, det!

— Tråkigt det, gumma lilla! sa Gobsman och lade
huvut på sned. Men jag kan väl aldrig tro, att det
är så farligt!

— En får välan hoppas det! svarade gumman
lugnt. Och så får en välan ta det onde med det gode.
Men bjud till bords nu, Gobsman!

Vid supén infann sig även Jenny. Hon var, som
sagt, liten men med ljusblå, klipska ögon, roade
av denna världen, en näsa, som blivit pigg, då den
inte fått bli nog stor, och ett leende i mungiporna,

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gobsman/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free