Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Potatishandlarns dröm och uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du vet, Gobsman, sa hon, att om du tåler på
dette viset, så går det bare så, att du är döder, innan
året är slut!
— Skulle du bry dig så mycket om det, då,
gumma lilla? sa gubben och klappade hennes arm.
Skulle du det? Va?
— Jag svarer inte på sådane ord, Gobsman! sa
gumman. Det gör jag inte, det.
Att gubben gjorde dylika frågor hade sina skäl.
Han satt och knäppte fundersamt med pekfingrarna
mot varandra och tittade ut i rummet, och det
duggade alltjämt tankar och Vasaordnar om vartannat
i hans huvud, ner från de rymder, som man skulle
kunna kalla själens himmel. Det är en högst
underlig himmel! Där utgöras stjärnorna av alla språkets
ord. De tindra över oss, och vi märka dem inte, men
det sitter i alla fall ett sådant litet ord och lurar på
var och en av oss, på potatishandlare också, och det
är just precis det lilla ordet, som i sig innesluter hela
vårt öde. Det behöver inte alls vara något fint och
ovanligt ord, det kan vara det allra vanligaste. Och
så, ett, tu, tre, då stunden är inne och vi ana det
minst, lossnar detta lilla ord och far som ett
stjärnskott ner i vårt hjärta, och då förvandlas med ens
hela världen, vi vakna som ur en lång dröm och bli
varse oss själva. Och nu hade potatishandlarns ord
lossnat, och det var just det, han satt och tänkte på,
och då såg han sig och hela sitt liv, och så sa han:
— Jaså, du svarar inte på det, inte! Nej, nej!
Jag förstår ju det! Men jag sitter och tänker, jag!
4. —
Nordström, Jobbarfamillen Gobsman.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
