Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Angående samtalet mellan gubben Gobsman och hans barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Visst var hon det, kära Karl! sa gubben. Visst
var hon det! Hon är så klok! Hon undrade just...
ser du, man gör det, när man är gammal som hon
och vi... Tnu! Man gör det! Om inte ni, mina
vänner, hade börjat på överglänsa oss gamla. I fina
världen, menade hon, förstår du! I fina världen!
Där glömmer man ju så mycket... så mycket
obetydligheter ! Inga stora saker naturligtvis, mina
vänner ! Tnu! Men sådant som att fira helgerna hemma!
Och sådant där! Ingenting stort! Men lite sådant
där!
Men nu förmörkades Karls vänliga ansikte.
— Jungfru Malin är, det får pappa ursäkta mig,
ett gammalt rivjärn!
— Han sa så, fanjunkarn med, ska du vete, Karl!
Du är rent ohövliger, sa han! Mens far var på vind!
inföll gumman.
— Hör nu, pappa! ropade Karl. Jag ska säga
pappa en sak, som jag fick höra av bankir
Kruck-man i afton. Jungfru Malin är alltid så högfärdig
över sin bror, herr "bruksägaren", herr "baron von
Kahge"! Men jag kan säga pappa, att inom ett halvt
år får herr "baron von Kahge" gå ifrån bruket. För
han har skött sig som en stackare.
— Si där! sa gubben och gnuggade händerna och
såg rentutav ut, som om han skulle funnit detta vara
en glad nyhet.
— Si där ja! Jaha! Så går det med baronerna!
Så går det med baronerna!
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
