Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Angående samtalet mellan gubben Gobsman och hans barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och den är min far! Är far överhuvudtaget!
Det är höjden! Jag blygs, lilla gubben! Jag blygs!
Att lilla gubben ska vara min far!
Och därmed gjorde hon helt om, knyckte på nacken
och gick ut som en pygmédrottning.
Karl bara gapade, som en vattenpump.
— Kallade pappa Jenny ... ?
— Nu ska du vara ärlig, du också, kära Karl!
sa gubben. Var ärlig nu! Tnu! Var det! Och säg
din tanke!
— Ja, vet pappa, den är verkligen inte svår att
säga! Pappa är ingen gentleman! Så uppför sig
inte en gentleman! Inte ens mot sin egen dotter!
Gomorra!
Och därmed lämnade han rummet samt sprang
upp till Jenny, men hon hade reglat sin dörr. Och
då gick Karl in till sig och var så fundersam och
upprörd, som han förmådde.
Nere i sängkammarn satt gumman och sa:
— Men i allanste dar!... men i allanste dar!...
men i allanste dar ...!
Gubben klappade hennes arm. Och han hade glömt
döden och blivit riktigt kry och belåten igen.
— Si så där ja, gumma lilla! sa han. Tnu! Si
så där ja! Nu vet vi det! Vi vet, vad vi är nu! Nu
vet vi, vad vi är! Och det är bra det, gumma lilla!
Det är mycket bra det! För framtiden!
Så hade han fångat råttan. Den räven! Och kunde
sova gott. Och det gjorde han.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
