Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro en jättes. Och denne Goliath var omgiven av
dukar, färglåda och staffli.
När han fick se Jenny, drog han sin renrakade
mun som ett rött strumpeband från öra till öra, och
det var tack vare detta leende, han erövrat världen,
ty när han spelade ut det, med det smala,
ungdomliga ansiktet högt uppe i luften, såg han på en gång
så hjärtans snäll och så tokig ut, att han vann allas
förtjusning. Han var dessutom, i förbigående sagt,
den skickligaste och mest begåvade av alla Jennys
kamrater och följde inga recept eller höga herrars
önskningar eller modenycker. Han målade bara, som
det föll honom in, och så blev det allra bäst!
— Tjänare, lilla pullan! ropade han. Ha, ha, ha!
Och pekade på henne. Hon var klädd i en mjöl-
grå vadmalssportdräkt med den där kopparskylten
under hakan, som jämte ett förvridet hår vid öronen
betecknar, att vederbörande idkar Konst. Men Jenny
nöjde sig med kopparskylten.
— Jag tror, minsann, du har vinteruniform! sa
han. Men så är det lite sommarsvalt i dag också!
— Ska du frysa, som är karl, stora gubben?
svarade Jenny.
— Ha, ha, ha! skrattade Tornister. En sådan
liten blompotta!
Det var hans ord om allt, som roade honom här
i livet.
De skakade hand som goda kamrater och gingo
ombord. Passagerarna tycktes vara i gudstjänst
denna dag, ty de syntes inte, och besättningen såg
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
