Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korgen så varsamt, som om det varit ett kungligt
barn på inackordering.
Och vid bordet började gubben att,
hemlighetsfull som alltid, sakta och antydningsvis låta sina
planer skymta fram. Han fyllde glasen, och så
gnuggade han händerna, igen.
— Ja, vi äro ensamma nu! sa han. Och det är
skönt, det! Eller... man har ju så olika meningar
här i världen!... Du tycker kanske, det är tomt,
du, gumma lilla?
— Är välan det, ja! sa gumman, mycket lugnt.
— Si där, ja! sa gubben. Si där! Du tycker det?
— Skulle välan det, ändå! sa gumman.
— Ja, sa gubben. Jag vet inte, hur det är, men
jag tycker det är bra, jag! Och så få vi vin nu också,
och det är gott, det! Vi fingo inte det förr, inte! Då
vi voro fler vid bordet! Men se, vi ha bättre råd nu!
Och jag har pengar... fast jag ville inte använda
dem förr, inte! Jag ville inte det... för ... man
tänker ju så mycket... och jag hade tänkt, att de
inte voro för vår räkning, utan för... ja! För
andra! För herrskapet! Men nu vill ju inte
herrskapet ha dem, så vi få väl lov att använda dem,
vi, nu! Och vi ska göra det, gumma lilla! Alltihop!
Just det! Skål!
På detta föredrog gumman att inte svara. Hon
slickade av kniven i stället.
— Ja, du gör nog, som du vill, du, Gobsman!
Det är sanning, det! var allt, vad hon sa.
I2Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
