Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ben och gnuggade händerna, så det var ett nöje
att se.
— Jag har mycket pengar, jag! sa han. Så jag
kan köpa mig ett hus! Där nere! I fina världen!
Tnu! Mittför näsan på herrskapet! Så jag kan peka
på det och säga: ser ni, det är mitt hus, det där!
Det är mitt hus! Men inte ert, inte! Och det är
många, som ha orden, gumma lilla! Men det är inte
så många, som ha eget hus, inte! Man kan få bo
inåt gården! Ändå. Fast man har orden! Tnu!
Gumman kliade sig i håret och stirrade på honom.
— Du är rakt besynnerlig, Gobsman! sa hon.
Tänk du köpe hus i stån, nu? Då du ha kontoret
på Munkbron? Vad blir det för ställning?
Då sken gubben.
— Inte kan jag göra av med alla pengar, jag har
tjänt, inte! sa han. Nu! Då herrskapet är borta! Så
jag bryr mig inte om affärn mer, nu inte! Utan
Bjugger får sköta den, han! Tnu! Han är duktig,
han! Det är han, det!
Jag vill lova, gumman gjorde stora ögon.
— Jag mener rakt, du är tokuger, Gobsman! sa
hon. Rent tokuger! Det är sanning, det!
Gubben klappade henne på armen och svarade:
— Nej, ser du, gumma lilla! Jag är klok, jag!
Men vi ska inte tala mer nu!
Så böjde han sig ner och viskade i hennes öra:
— Vi ska inte det, inte! För det blir nog, som
det blir! Ändå!
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
