Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Grevinnan och potatishandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben liksom vaknade vid dessa ord.
— Hon for till Sandhamn, ja! sa han och såg ut
över Strömmen med dess måsar och kråkor.
— På nyårsdan, ja! Men hon stod med greven
på bryggan i går, då vi angjorde!
— Ja ... si... jaha... ja ... jo ... jo, det är
så rätt, det, styrman! Det är så rätt, det! sa
gubben och klappade styrman på armen. Si, man blir
lite glömsk ... då man är gammal... Som jag! Hon
skulle stanna där, ja! På hemvägen! Det skulle hon
det, ja! Just det!
Styrman sade till mäster sen:
— Hur är det med Gobsman? Håller han på bli
slut?
— Den! Nej, den du! Den är bara full i fula
ben! svarade mäster, och så glömdes alltsammans.
Men gubben myste av belåtenhet över denna
gratisupplysning och gick ner i matsalongen, där
den korpulenta damen bakom förhänget mottog
honom med tecken till den allra största sympati, och
den tycktes vara ömsesidig.
— God morgon! God morgon, lilla frun! sa han
och gnuggade händerna. Nu ska jag... se jag har
räknat ut det, lilla fran ... få njuta av lilla fruns
biff stekar. Vi ha dem väl rnöra i dag? Jaha! Och
med mycket lök? Just det ja! Se det är så det, tnu,
att jag äter gott hemma... vi vet det, ja... men
det är underligt, att bifTstekar... man får aldrig
det gott i ett hem, inte! Det går inte det! Man måste
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
