Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Grevinnan och potatishandlarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta sätt kom han fram till bestämmelseorten,
mätt, nöjd och segerviss. Inte minst därför att han
på förhand visste om Jennys därvaro.
När han stigit i land och båten fortsatte sin väg,
stod en liten fyrkantig gubbe på bryggan, och det
var greven själv, som vi kunna känna igen men inte
Gobsman, ty dels hade han aldrig sett greven och
dels föreställde han sig inte, att grevar sågo ut på
det viset.
Därför vände han sig till den lille och sade:
— Hör nu, min gode man! Vet ni, om greven
är hemma?
— Yyyh! sa greven. Är min herre så säker på,
att jag verkligen är god?
— Si, det är inte det, som är huvudsaken, inte!
svarade Gobsman. Utan om ni vet, om greven är
hemma.
— Yyyh! sa greven. Jag tror inte, han är det!
— Tnu! sa Gobsman då. Tnu! Hur vet ni det, då ?
— Yyyh! sa greven. Därför att han är här.
— Va? sa Gobsman. Här?
Greven nöjde sig med att göra honnör.
— Är det kanske greven själv, jag har äran...
tnu ... äran tala med ?
— Yyyh! sa greven. Ungefär!
— Det var en annan sak det, herr greven! Det
var en annan sak det! sa Gobsman och hälsade.
Mitt namn är Gobsman, och ärendet, det... det
känner vi... det känner vi... det! Eller hur, herr
greven ?
IÖ2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
