Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fina världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikanföraren på tribunen under
jättesnäckskalet nickade åt Karl, och denne bockade artigt
tillbaka, dels för anföraren och dels för den
kvinnliga pianisten, en gammal pudrad gumma, behängd
med så mycket juveler, att, om de varit äkta, skulle
hon aldrig nöjt sig med att spela piano världen runt.
Alltså voro de oäkta.
— Känner du henne? frågade Jenny.
— Jag blev presenterad häromsistens. Väldigt
förtjusande! Och hon ser ju bra ut? Va?
— Å ... jag vet inte!
— Men tänk vilka öden! 1905 var hon med
kapellet i Ryssland, i Kiev, då judemassakern var,
och hennes cellist blev skjuten på gatan! Och
anförarn är kompositör? Han har skrivit operor! Va?
På detta sätt gick pratet, och Makkonen återvände
efter att ha telefonerat och gjort ett notvarp nere i
baren. Han hade bara fått en fisk, men en baddare,
och det var — Tornister Boman, med vilken han
nu kom dragande. Han nådde honom ungefär till
revbenen.
Tornister öppnade stora famnen redan på andra
sidan kaféet och drog munnen till öronen, Jenny
och han hade inte sett varann sen Sandhamnsresan.
— Nej, blompotta, blompotta, blompotta! jublade
jätten. Är du ute och vandrar på livets stigar, lilla
pullan? Tack för det där bruna papperet från
postverket, du! Det kom väl till pass, det, ska jag säga
dig! För det satt hårt åt för konsten i gamla Sverige
i de dagarna. Men nu ro vi opp oss igen! Mjuka
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
