Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Das ewig weibliche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, men så otrevligt, Jenny! Så förfärligt
otrevligt! Va ? Herregud, det kan du väl tänka dig!
ropade Karl. Just nu, när vi hade börjat komma i
stämning! Och du skulle ju kinesa hos mig! Va?
Ska du inte göra det, heller? Säg, Jenny! Va?
Men här kom Tornister Boman emellan. Han
lyfte handen och sa:
— Nej, försök inte, löjtnanten! Jenny känner vi.
Har hon fått nånting i toppen, så lönar det inte, om
hela Svea rikes prästerskap defilerade förbi och
gjorde föreställningar! Så den lilla fågeln låter vi
allt flyga, och är det bara en kines, som behövs, så
har herr Boman aldrig haft svårt för det yrket!
— Vill herr Boman kinesa hos mig? ropade Karl
och sken upp och glömde Jenny. Nej, så trevligt!
Jag har inte haft någon kines ännu, och det är ju
så förargligt, då man har madrass till soffan, bara
för att man ska kunna kinesa där!
— Ja, det går galant, det, om det är det, som är
hela bekymret! Var lugn för det, löjtnanten! sa
Tornister.
Belåtenheten blev allmän, och de båda unga
damerna togo farväl.
— Men när reser du, Jenny? frågade Karl.
— Jag stannar i stån, lilla Kalle! svarade Jenny
med en nick.
— Ja, då är det ju detsamma! Herregud, jag
trodde, du skulle resa i morgon! Då råkas vi ju
igen! Adjö då, kära du! Och sköt bra om varandra,
bara!
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
