Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och på utsatt tid råkades de och åto middag,
naturligtvis på Rydberg. Där kände sig Karl
Gobsman numera som barn i huset. Det är nämligen så
till den grad behagligt, då alla vaktmästare känna
en och kalla en vid namn och titel. Människan får
därav en känsla att vara stor och äga, och den
känslan vill hon av ålder gärna ha.
Men nu talade Punkt Bjugger allvar.
— Det går rykten, sa han, att du ska vara
innästlad med Krackman, i Garantibanken.
Karl blev lite röd under hans orörliga och lugna
blick, och han fick, nästan som en skolgosse,
redogöra för sina mellanhavanden med Krackman.
Punkt Bjugger upprepade, vad han förut sagt till
Jenny.
— Men vad du nu först ska göra, sa han, så är
det alltså att säga upp dina 60,000 hos Clifford.
Hur lång är uppsägningstiden?
— Uppsägnings... tiden ? Va ? sa Karl och
företedde bilden av en man, som ser förbluffad och inte
riktigt världs- och affärsvan ut.
— Ja! svarade Punkt Bjugger. Han har ju lånat
av dig, och alltså måste du kunna säga upp lånet
till återbetalning inom en viss tid.
— Ja men, kära Punkt... herregud, det förstår
du väl! Vi äro ju gamla vänner, och han har skött
mina pengar, så då kan man ju inte använda
uppsägningstid ! Det är väl så tydligt, va ?
Punkt Bjugger, som hela tiden funnit Karls
affärsprinciper lite för fina att vara riktigt solida,
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
