Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Som innehåller den ganska lärorika berättelsen om Karl Gobsmans elddop, och däri man dessutom får vara med om att potatishandlarn skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffa någonstans vid en gata, man visste inte
riktigt var. Kort sagt, det var en känsla av att här
löpte en massa hemliga trådar samman till en stor
ekonomisk avdelningsstation.
Karl Gobsman presenterade sig, och gubben bjöd
honom sitta i schaggemman vid skrivbordet, medan
han själv sjönk ner i sin skrivstol och sträckte
benen in i mörkret under bordet.
Dessa emmor eller skinnstolar vid affärsmännens
skrivbord äro fruktansvärda redskap och spela en
hittills aldrig påpekad men synnerligen viktig roll
i allt affärsliv. De motsvara i viss mån de elektriska
stolarna, där brottslingar avlivas. Man kunde tro, att
det gick hemliga trådar från skrivbordet under
golvet upp genom stolsbenen och förspredo sig i
karmar, dyna och ryggstöd, och att affärsmannen, när
han sticker sina ben under bordet, bara har att
trampa på en klaff för att få en ström att spela
genom trådarna och döva det olyckliga offret. På
brottslingar dödar man kroppen, men här gäller det
att döva själen, och efter en stund börjar mycket
riktigt svetten att rinna av offrens pannor, de sjunka
ihop, ögonen bli feberaktiga, läpparna torra, och de
sitta där förlamade, kännande sig som döda,
maktlösa föremål, och hela världen har gått ifrån dem
som en ångbåt, då man kommer för sent.
Så kände sig Karl Gobsman också, denna dag, då
han satt i den fruktansvärda tortyrstolen och Pincus
stirrade på honom ur tårpåsarna, stilla trummande
med fingertopparna på bordsskivan.
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
