Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inte är födder till sådant! Det är sanning, det!
Så om du ska donere nu eller inte, det får du då
alldeles ta på dig själver, och jag vill då alls inte
vare med.
— Si, det var klokt sagt, det där, gumma lilla!
sa gubben och klappade hennes arm. Det var det,
det! För det blir nog, som jag har tänkt nu! Och
då behöver vi kanske inte flytta till Villastan
heller!
Gubben lutade sig intill henne.
— För ser du, vi bli nog finare ändå än... än
våra vänner! Och så tala vi inte mer om det inte!
Och inte för andra heller! Utan det blir mellan dig
och mig, gumma lilla. Och du förstår det nu!
— Var en sak det, Gobsman! sa gumman. Och
blir det så att vi få stanne här på Söder, så må du
välan för mig få donere alldeles som du vill! Det
är sanning, det!
— Det var bra det, att du sa det, gumma lilla!
sa gubben. Mycket bra! För jag tänker nog att det
blir! Som jag har sagt nu! Det blir det, det!
Därmed ställde sig gubben vid fönstret och tittade
ner till Nationalmuseum, där solens sista strålar
ännu lyste lite rött.
— Man behöver inte ge så mycket inte! sa han
för sig själv och snurrade tummarna tankfullt. Man
kan nog ge lite mindre! Det kan man det!
Och det upprepade han gång efter annan.
— Det kan man det! Det kan man det!
Och han var nöjd och lycklig som en gud.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
