Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fältherre och njöt sina triumfer på förhand i
tankarna.
Så kom fästfolket på utsatt tid, och de
välkomnades på det hjärtligaste av både gubben och
gumman. Det var inte, som om några misshälligheter
skulle ha existerat utan som om husets dotter
återkommit från en intressant utrikes resa.
Men när den lilla damen såg gubben, stannade
hon slagen av häpnad och förskräckelse. Han kom
emot henne, luktande eau-de-cologne som en
jättetvål, med som vanligt utsträckta armar.
— Nej, men...! utropade hon ovillkorligen, och
hon höll på att säga:
— Nej, men lilla gubben! Vad lilla gubben har
blivit gammal!
Men hon hann koppla om och skakade hans hand,
satte upp näsan, skrattade samt sade:
— Nej, men så fin, lilla gubben! Så fin!
Gubben strålade vid dessa ord och klappade
hennes arm.
— Ja, si det är så, lilla fru Bjugger, att man lär
sig att bli det! Då man är gammal! Och ens barn
tillhöra fina världen! Man blir fin då, så att...
och det är ju naturligt, det... så att inte barnen
ska överglänsa en! För se, det passar inte, det inte!
Inte alls! Men man gör så då! Som vi vet, lilla fru
Bjugger! Som vi vet! Så blir det bra sen! Till sist!
Det var allt, vad gubben yttrade i försoningsväg.
När man kommit till Lisas goda efterrätt,
skämtade redan Jenny i full fart och Punkt Bjugger såg
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
