Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Som visar, hur potatishandlarn styrde vidare mot sin stjärna genom jordelivets mångahanda moln, samt i övrigt låter gamla bekanta uppträda och visar, vad Punkt Bjugger hade på plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till honom, skulle ingen kunnat passa honom bättre
än denna.
Och gumman upphävde sin röst och sa:
— En kunde rent mene det då, Gobsman, att
eftersom det ska bli liksom adel nu i huset, så vore
det välan allre mest på sin plats, att adelen bodde
i Villastan då!
— Si... si! sa gubben och såg med ens i taket.
Si... du tänker du, gumma lilla! Det gör du det!
Vi hör det!
Och han klappade Jenny på armen.
— Vi hör det, lilla fru Bjugger, att det är så!
Jaha! Ja, vi ska inte tala om det nu, inte! Om
bostaden! Men vi ska tänka på saken, lilla fru
Bjugger! Det ska vi, det!
Jag behöver väl inte säga, att detta halva löfte
väckte jubel och att middan slutade som en verklig
stor försoningsfest med allmän glädje på alla kanter.
Gubben sken so’m en lampa hela kvällen, hämtande
näring ur sina tankars och planers inre fotogen. Och
allt var fröjd och gamman ända ut i köket, där
Lisa likt månen blekt tillbakakastade familjens lycka.
Men om Karl föll inte ett ord.
Så gick det till, då gubben Gobsman försonades
med sin dotter.
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
