Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Potatishandlarns lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fonddörren stod filialföreståndarens hustru och
log med en smörgås i kindpåsen.
Potatishandlarn sken, då han såg, hur drängen
begrovs bit för bit under detta täcke av kultur.
Han sa:
— Tnu! Det blir fint det här, lilla fru Bjugger!
Det blir det, det! När det blir färdigt!
Och så gnuggade han händerna.
§ 2.
På detta sätt var det grevinnan hjälpte gubben in
i samhället, hon skaffade honom nämligen det
kulturella fikonalövet, så att man inte såg att han varit
dräng.
Sen blev det Jennys tur.
Hon förde gubben till fina världens kyrka vid
Stureplan, ty nu gällde det utstyrseln, och den måste
stå i samklang med bohaget. Det säger sig själv.
Hade gubben förut blivit klädd i lump, så blev
han nu utstyrd i chiffonger, och det var lika roligt.
Ty numera var allting roligt, och det hade öppnats
en värld för gubben av en sådan glans och prakt,
att han bara satt och stirrade och mindes, då han
kom hem.
Hela Stockholm förvandlades rentav för hans inre
blick till denna fina världens kyrka vid Stureplan,
sådan han en dag fått se den, då han följt Jenny in.
Odh nu tyckte han, att det hängde spetsar från
kyrktorn till kyrktorn stån runt, att på slottets balustra-
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
