Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Potatishandlarns lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kusken vände sig om. Hans ögon voro nästan
röda av sömnighet, och gubben gäspade i himlens
sky.
— Var det något grosshandlarn befallde? sa
kusken.
— Inte det inte, kusken! Inte det inte! svarte
gubben. Men kan man säga det... att det är vackert
väder!
— Storartat! sa kusken och förde handen till
munnen för att hindra en gäsp.
— Just det, ja.. a . a . a . a! svarte gubben och
gäspade igen.
Och så gingo hästarna makligt, kusken satt
bakvänd, och gubben låg bakåtlutad, med händerna på
magen, och solen sken på hela denna idyll, medan
de båda herrarna resonerade om jordbruk och
gubben berättade små minnen från sin barndom på
landet.
På detta sätt, medan Jenny i fina världens kyrka
beredde sig till sin glans och medan gubbens stora
handling förbereddes i kulturens och civilisationens
tecken, njöt han de soliga och härliga vårdagarna
här ute på landsvägarna tillsammans med kusken
och lyfte lite på fikonalövet för denne, liksom en
riddare stundom i forna dar lyfte på sin hjälm för
att hämta sig lite. Ty en hjälm är tung, och ett
fikonalöv också! Ibland!
Så gled våren bort och försommaren, och innan
man visste ordet av, hade man hunnit fram till den
sista juni.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
