Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubben donera, men Gobsman skämtade bara och
förklarade, att han ville ha sitt porträtt målat.
— Men donationen då, grosshandlarn! Glöm inte
den! sa Tornister ivrigt.
— Si, det är inte för mig, det, herr Boman!
svarade gubben. Inte alls för mig! Jag är fattig, jag!
Men han måste leka lite ändå.
— Så vi få pruta först, herr Boman! sa han och
snurrade tummarna samt tittade i taket. Vi få det!
Pruta!
Som han vid dessa ord såg så full i katt ut, att
man inte riktigt kunde tro annat, än att det var
gyckel, slutade hela samtalet så, att Tornister
varken visste in eller ut.
Och sedan han därefter presenterats för
gumman, gingo alla ner till landån, som väntade för
porten. Och nu skulle det bära i väg till
Nationalmuseum.
Just i detsamma dök en lång mager figur upp och
lyfte på hatten samt hälsade artigt och sprattlade
med benen.
Det var i juli, nytt kvartal!
Och den magra figuren var grosshandlar
Pap-pelman. Som nu kom på den traditionella
kvartalsvisiten.
När han såg sin gamle vän och kamrat i den
mindre svenska grosshandeln på detta sätt stolt
tronande i den stora landån, medan han själv stod nere
på gatan, iförd sin magra dräkt och sin ännu
magrare höga hatt — ty den bar han både sommar och
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
