Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Altartavlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klappade Tornister och Pappelman och kyparn om
varandra.
— Så vi få se nu, sa han, om det roar mig, min
hedersbror! Om det gör det! Så kan det hända då,
att jag donerar! Jaha!
Och Pappelman bockade, där han satt, och njöt
av allt, han hörde.
När allt var slut, bröt sällskapet upp, och när de
kommo ut, tycktes världen förgylld i gubbens ögon,
alla människor skrattade och logo, solen sken,
molnen glänste, hela världen sjöng.
Så foro gubben och gumman hem. Men först
sprattlade gubben Pappelman med benen och såg
med av rödvin lite glansiga ögon på potatishandlarn.
— Den där lilla affärn, hm... vi skjuta kanske
upp den då till i oktober?
— Just det, min hedersbror! sa gubben Gobsman
fryntligt och klappade honom på axeln. Just det!
Och så bar det äntligen av.
— Men aldrig att jag gör om dette, det är
sanning, det, Gobsman! sa gumman.
— Blir nog bättre med det, gumma lilla! klappade
gubben. Blir nog bättre med det!
Redan dan därpå började Tornister sitt verk, och
efter ett långt resonemang beslöts, att han nu först
skulle måla ett vanligt porträtt av gubben för
templet som altartavla, och sen skulle han måla en större
för Nationalmuseum, och den skulle komponeras
efter Nordenskiöld på sätt, som de båda herrarna
längre fram skulle fundera ut.
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
