Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Karl Gobsmans pilgrimsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det står i Skriften: Den, som -umgås med visa,
varder vis, men dårars stallbroder varder ond!
Och i dessa ord låg den enkle mannens och
landsbygdens hela bottenlösa, gammaltestamentliga
förakt för staden, stadsborna, stadslivet och dess flärd
och jordiska dårskaper.
Man förstår då också lätt, att resultatet av Karl
Gobsmans efterforskningar hos den sålunda sinnade
farbrodern inte blev vidare lysande. Han fick höra
sin fars ungdomshistoria, vilken var lik tusen andra
duktiga bondpojkars, hur den sedermera rike
mannen börjat sin bana med ett par bräder lagda över
två tomma fotogenfat i vedboden och sedan steg
för steg utvidgat denna lilla handelsrörelse,
kommit i kontakt med Pappelman, börjat köpa upp
potatis i trakten och slutligen lyft från hembygden
och som alla framåtsträvande viljor dragits till
huvudstaden, där det gått honom, som vi känna.
Den som pumpade, var emellertid inte Karl utan
farbrodern, han hade nämligen också lite av
Gobsmans förmåga att lista ur folk, vad han ville veta,
och när han nu fått alla upplysningar, så blev han
alldeles tyst och satt där bara stirrande ner.
Vår gode Karl Gobsman lämnade honom därför
i fullt vredesmod, fastän behärskad naturligtvis.
— En förfärligt obehaglig händelse för mig det
här, kära farbror! sa han. För, herregud, det förstår
väl farbror som affärsman, att vi alla ha plikt mot
samhället och fosterlandet, så vi se till, va, att inte
förmögenheter kastas bort alldeles planlöst! Och jag
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
