- Project Runeberg -  Berättelser /
9

(1889) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Karl Erik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kappan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När Petersburgs gråa himmel sveper in sig i
djupt mörker och allt hvad embetsmän heter stillat
sin hunger efter smak eller efter tillgångar, när allt
hvilar efter pennrasslet i departementen, efter alla
mödor och besvär, som den oroliga menniskan så ofta
i onödan ådrager sig, skyndar en hvar att söka
förströelse under återstående delen af dagen. En går
munter och glad på teatern, en annan måste nöja sig
med att på gatan betrakta hvad som kan finnas under
de moderna fruntimmershattarna, en tredje fördrifver
sin afton med komplimenter till någon vacker flicka,
stjernan i en stilla tjenstemannakrets. I vanligaste
fall går man helt enkelt till någon kamrat, som bor
tre eller fyra trappor upp i ett par rum med
tambur eller kök och med några anspråksfulla
godtköpsartiklar, såsom t. ex. en modern lampa eller annan
efter långa umbäranden förvärfvad obetydlighet. Med
ett ord, man samlas öfverallt hos kamraterna för att
dricka té med styfversskorpor, röka pipa, spela whist
och, under det man ger, berätta allt möjligt sqvaller
från den förnäma verlden, hvarförutan en ryss ej kan
lefva. Har man ingenting att berätta, nöjer man sig
med den urgamla anekdoten om kommendanten som
trodde, att man på Peter den stores monument slagit
af svansen på hästen.

Med ett ord, allt skyndar att förströ sig.

Men Akakij Akakijevitsch öfverlemnade sig ej
åt något dylikt. Aldrig hade någon sett honom i ett
samqväm. När han skrifvit sig mätt, lade han sig
att sofva och smålog vid tanken på morgondagen —
vid tanken på hvad den gode guden då skulle gifva
honom att skrifva rent. Så förflöt en menniskas
stilla lif, hvilken med 400 rubel i lön visste vara
nöjd med sin lott och som kan hända skulle uppnått
högsta ålderdom, om ej på lifvets stig funnes en hel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gogolber/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free