Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Andra kapitlet. Af vilket man erfar hvad Ivan Ivanovitsch önskade sig, hvad Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch samtalade om och hur samtalet slutades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälften uppäten krage, ett par hvita nedfläckade
kasimirsbyxor, som en gång varit trädda på Ivan
Nikoforovitschs ben, men nu på sin höjd skulle passa till
hans fingrar; efter dem följde ett par andra formade
som bokstafven Л[1] och en blå kosacktröja, hvilken
Ivan Nikoforovitsch lät sy sig för tjugu år tillbaka,
då han beredde sig att inträda i milisen och redan
börjat låta mustascherna växa. Efter tröjan
uppenbarade sig äfven en värja, som likt en spira stack
upp i luften. Vidare började ett par skört fladdra,
hvilka tycktes tillhöra en gräsgrön kaftan[2] med
messingsknappar, stora som femkopeksstycken.[3] Mellan
skörten visade sig en mycket öppen väst med
guldgaloner. Västen öfverhöljdes snart af en salig farmor
tillhörande kjol med fickor, som hvardera ledigt kunde
rymma en vattenmelon. Allt, blandadt om hvartannat,
framstälde för Ivan Ivanovitsch ett mycket intressant
skådespel. Solstrålarna kastade sitt skimmer än på
en grön eller blå ärm, än på ett rödt uppslag, än på
ett stycke guldbrokad och lekte kring värjspetsen,
hvarigenom det hela fick utseendet af någonting
egendomligt, någonting liknande en dockteater, som
vandrande taskspelare föra omkring i byarna. Man tyckte
sig se en tätt packad folkhop, som beskådade konung
Herodes med guldkrona på hufvudet eller Antonius med
geten. Bakom teatern gnisslar fiolen, en zigenare slår
med fingrarna på sina läppar för att härma trummans
ljud. Solen går ned och den sydländska nattens friska
svalka smyger sig tätare in till bydöttrarnas mjella
skuldror och fylliga barmar.
Snart kröp gumman å nyo fram ur kontoret, der
sakerna förvarades, och släpade under oupphörligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
