Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Berättelsen om hur Ivan Ivanovitsch och Ivan Nikoforovitsch blefvo ovänner - Sjette kapitlet. Af hvilket läsaren lätt kan få reda på allt som innehålles deri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade rätt. Genom solens inverkan förvandlades
ärmarnas blåa färg så småningom till brun. Som en
egendomlighet må anmärkas, att Anton Prokofjevitsch
vanligen begagnade klädeskläder om sommaren och
nankingskläder om vintern. Något eget hus hade han
ej. Han hade förr haft ett i utkanten af staden,
men det sålde han och köpte för pengarna ett
trespann brunskimlar och en mindre droska, i hvilken
han for omkring och gästade egendomarno i trakten.
Som det emellertid var mycket besvär med hästarne
och han dessutom behöfde pengar till hafre, bytte
han ut dem mot en fiol och en tjenstflicka, hvarvid
han dessutom erhöll en tjugufemrubelssedel i
mellanafgift. Sedermera sålde han äfven fiolen och bytte
bort flickan mot en tobakspung af saffian, och för
närvarande fins det ingen, som har en sådan tobakspung
som Ivan Prokofjevitsch. Nöjet att ega en dylik har
emellertid nödsakat honom att inställa sina resor på
landsbygden och stanna qvar i staden, der han
tillbringar nätterna än hos den ena än hos den andra,
företrädesvis hos dem, som finna nöje i att knäppa
honom på näsan. Anton Prokofjevitsch tycker om
att äta godt och spelar skapligt svarte peter och
mjölnarmatte. Lyda är hans element, derför tog han
genast hatt och käpp och gaf sig i väg.
Under det han gick började han att tänka efter,
hur han skulle kunna förmå Ivan Nikoforovitsch att
besöka assembléen. Kännedomen om denna för öfrigt
ytterst värdiga persons något sträfva karakter gjorde, att
han ansåg företaget nästan outförbart. Hur skulle han
kunna öfvertala honom att komma, då det i vanliga fall
kostade så stor möda att förmå honom stiga upp ur
sängen? Antag emellertid, att han stege upp, på hvad
sätt skulle han kunna locka honom dit, der —
någonting som han utan tvifvel visste — hans oförsonlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
