Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land och Folk - § 7. Skånska sägner om Jättarne - § 8. Jättarne, ett historiskt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
desto värre pina led han. Då sade han till Gubbe;
»hvad är det som du sände mig?» Gubbe svarade:
»det är en banna». Pilten sporde: »hvarföre har hon
fjädrar?» Gubbe svarade: »för att hon skall flyga
hastigt fram.» Pilten sade ytterligare: »huru sitter
hon så hårdt och fast i lifvet?» Gubbe gaf till svars:
»det är för att hon skall bita på och bli rotfast.»
Pilten sporde än framgent och sade: »bar du ännu
flera sådana onda bannor?» Gubbe sköt åter en pil
till honom i det han svarade: »ja, der har du ännu
en.» Pilten sade: »äst du icke ännu vred?» Gubbe
svarade: »nej, det är jag icke; för jag har ännu intet
bannat dig nog.» Då sade Pilten: »jag kan rätt illa
fördraga dina bannor, mycket sämre dina hugg. Jag
vill sätta en annan i mitt ställe att slåss med dig,
när du blifver vred.» — Härmed blef en ända på
deras strid och träta, och vet man intet vidare att
förtälja om Stompe Pilt, utom allenast, att han ännu
mycket lång tid derefter plägade förvilla folk, som
färdades fram öfver Råby och Råbelöfs marker».
§ 8. Vid noggrann jemförelse och granskning
af dessa rent ethniska drag, hemtade ur den lefvande
sägnen i tvänne skilda landskaper af gamla Göta rike,
blir påtagligt, att vi här icke stå på mythisk grund,
utan i sägnen återfinna den historiskt-traditionela
erinringen af ett verkligt folk, som en gång intagit
vida sträckningar af södra Skandinavien. Detta folk
var våra yngre invandrande förfäder underlägset i
vapen och odling. Det kände icke, såsom de,
jernets bruk; men hade prydnader af guld och silfver
och någongång »förgyllda, svärd;» ehuru dess vapen
eljest i allmänhet icke voro annat än klubbor, hacke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
