- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
64

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land och Folk - § 18. Wirdar. Wärendsmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wirda-staramen har ifrån början utbred t. sig öfver
de fem Wärends-håraderna: Kinnevalds, Albo,
K011-ga, Norrvidinge och Uppvidinge, samt derutöfver
tiH norra delen af Blekinge, nästan hela östra
Göinge och delar af Willands härader i Skåne»
till södra delen afWestra härad i Niudung, till
Ryda-holms socken i östbo saint till Agunnaryd, Pietteryd
och några de östligaste gränssocknarne i Sunnerbo
b är ad af Finveds. Hela stammen utmärker sig i
physiskt afseende genom en mindre sluten, ofta reslig
kroppsställning, hurtigt väsen, lätt rörelse, brunt hår,
blå ögon, rödlett ansigtsférg. Ansigts-bildningen är
rund, ofta med fina och vackra drag. Till
själsegenskaper äro Wirdarne ett högst intelligent, lifiigt,
qvickstäldt, villigt, artigt, stolt och krigiskt slägte.
De tala sitt eget inål, Wärends-målet. Detta
land-skaps-mål (»lands mal i t» i Legenda S. Sigfridi), soin
renast talas i Kinnevalds, Konga och Albo härader;
men som i Asheda, Nottebäck, Elghult och några
andra socknar af Uppvidinge härad är starkt färgadt
af Kahnare-dialekt, har en stor mängd egna
dialektord; men utmärker 6ig förnämligast genom sitt starkt
diftongerade uttal. Den djupa vokalen e i
högsven-skan öfvergår således i Wärends-målet till tveljudet
oi, såsom: sten o: stoin, ben o: boin, se o: soi, mena
o: moina o. s. v. Det högsvenska ä .diftongeras
likaledes i många fall till au, såsom: gå o: g au, lång «
iaung, många o: maunga. mönna. Med ljudet v, efter
h och 8, uttalas såsom det engelska w eller som ett
kort o, och s framför v aspireras till seh, t. ex. hvit
9: htcit, hvem o: hwem, bvilken o: hwecken, håcfeen;
svart o: schicart, Sven o: Schtcen, svin o: schtoin o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free