- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
155

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Hedna-kult - § 36. Spår af forntida offerbruk. Blot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

domar», plägade, när han ville spå, »taga sin (dverg-)
hatt på hufvudet och sin run-kafle i handen». Då
»den kloke» otvifvelagtigt icke är någon annan än
hedna-presten i en något förändrad skepnad, ledas vi
till en förmodan, att sägnen, oaktadt inblandning af
den mythiska dverghatten, ursprungligen hänvisar till
något bruk att bära hatt, i forntiden eget för
offer-presterna, likasom för Sidhöttur eller Oden sjelf.
Med större bestämdhet våga vi då yttra oss derom,
att menigheten, vid blotens förrättande, iakttog vissa
hedniska offerbruk, genom att gå eller dansa omkring
blothögen, under afsjungandet af offersånger; vi
veta nemligen, att ett liknande skick iakttagits vid
offring i de heliga källorna, långt fram i den christna
tiden. Dansen, sången och spelet, voro i
allmänhet utmärkande för de hedniska offer-festerna, och,
på sätt vi längre ned skola visa, är ingendera
förgäten i den gamla wärendska folksägnen.

Utan att här tala om mennisko-offren, hvilka hos
våra förfäder tillika voro ett hedniskt rätts-bruk, så
att i en yngre tid blott missdådare eller krigsfångar
blefvo på detta sätt gifna åt gudarne; voro
offerdjuren dels icke ätliga, dels ätliga. Till de förra
hörde roffoglar, vargar, hundar och kattor; till
de sednare förnämligast hästen. Sedan djuret blifvit
med knif dödadt och dess blod på horgen eller högen
utgjutet öfver blotstenen eller blothålan,
upphängdes den liflösa kroppen på träden i den
omgif-vande helgelunden, så vida djuret icke kunde
vid offergillet förtäras. Tydliga spår af dessa
urgamla offerbruk hafva i folkseden bibehållit sig. Våra
»venska lagar hafva ända intill sednare tider qvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free