Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 65. Necken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stål i golfvet, så har man ock ända till vår egen tid
brukat binda Necken, innan man går i sjön för
att löga sig. Detta sker likaledes, genom att sticka
en knif eller annat stål i sjöa-landet. För att göra
denna handling så mycket kraftigare, plfigar man låta
den beledsagas af följande, icke serdeles gamla rim,
hvilka af de badande ropas i chorus:
»Neck, Neck, nålasäck!
Var du i land,
mens vi ä’ i vann!»
eller
»Neck, Neck, nålatjuf!
Far din var en stålatjuf,
mor din var en frilla,
gick i gårdarne och gjorde illa;»
hvarefter hela skaran, under ropet »Ho, Hågla!» eller
»Necken är bunden!» på en gång störtar ut i
vattnet. Spörja vi nu om meningen med dessa emot
Necken riktade tillmålen, så åro de icke annat än
vit-ord, med hvilka man trodde sig kunna vita
bort det fruktade natur-väsenet, alldeles såsom vi
(§ 48) anfört liknande rim, hvarmed man vitar bort
gladan. Alla vit-ord borde nemligen till sitt innehåll
vara skymtiiga, hvadan ock ordet tillvitelse ännu
i nyare svenskan brukas i betydelsen af beskyllning,
anklagelse.
När Necken i folksägnen uppträder under
skepnad af något djur, är det oftast såsom en häst eller
föls ing (o: fåle), som då i Wärend får namn af
Vattenhästen eller Bäckahästen. Om denna häst gå i
landet otaliga sägner. Han skall flerestädes ha blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
