- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
296

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 76. Solens sinnebilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den den uråldriga nordiska folkseden, att, vid de
stora årliga solfesterna, upptända nattliga
eldar eller offerbål under bar himmel. Vi hafva
redan (§§ 37, 41) i allmänhet redogjort för detta
nordiska folkbruk, vid hvilket man länge fästat
föreställningen om ett landets skärande från de orena
naturväsen, som mer än eljest troddes vanka på
sådana nätter, som föregingo solens uppgång till ett nytt
solskifte. Så långt eldarne synas på dymmel-onsdags
qväll, tror man i Wärend, att ingen skall kunna
förgöra eller taga nyttan af kreaturen, och när
Påska-käringarne höra de på denna qväll aflossade skotten,
falla de ned ur luften.

I och med de hedniska blotgillenas förflyttning
inom hus, undergingo de af ålder helgade elds-bruken
åtskillig förändring. Väl upptändes ännu alltid på
julnatten den gamla jula-brasan i grufvan, likasom
ock julbålet brann under bar himmel; men vid deras
sida uppträder redan tidigt tannen eller
tjärveds-facklan, såsom en helig symbol af solen, ljuset eller
eldpn. En sådan tanne, sådan han ännu förekommer
i Wärend, sammansattes af torra tjärveds-stickor,
omvirade med vidjor, till tjocklek såsom en grof
stång, och till en längd af stundom 6 till 12 fot.
Tänd på julnatten, och buren framför folket som
genom skogen vandrar till jul-ottan, bibehåller han
ännu sitt uråldriga namn af en jula-tanne, ett namn,
som häntyder på ett uråldrigt bruk vid julen ocb
förmodligen bör härledas af ordet tända. Troligtvis
har jula-tannen, för att döma af dess form och
storlek, en gång blifvit ställd äfven på sjelfva marken,
eller på golfvet i gudahofvet, till att upplysa offer-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free