Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 87. Djurväsenet efter döden. Kyrkogrimmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställen i vårt land, mythiska djurvasen, eller djur,
som enligt folktron gä igen, gå och spöka
nattetid. Vi hafva i det föregående (§ 59) omtalat ett
sÉtdant spökande djur, nemligen ett hvitt svin, i
Wärend kändt under namn af Glo-son eller
Ulfva-g&rds-son, i Tveta härad kalladt Torre-Suggan.
I Östergötland, vid sjön Sömmen, omtalas ett annat
mythiskt djurväsen, en ko, i landets sägner kallad
Ur-Kon. I Oxie härad, i Skåne, är vid byn
Ingel-stad en kulle, benämnd Gedeberg eller Getaberg, på
hvilken förr plägade nattetid visa sig en spökande
Vadur, af folket omtalad under namn af Gedebergs
Varen. Han var mycket fruktad; ty han stångade
folk som han mötte, och man hade om honom ett
bonde-rim:
Den Gedebergs-vären är grå,
han börjar att bånga;
ty så inånga han såg
ville han stånga.
Till samma klass, af efter döden spökande
djurvasen, hör ett i Wärend välbekant mythiskt väsen,
kalladt Kyrkogrimti. Han är, enligt folktron, ett
djurväsen eller vålnaden af ett djur, som nattetid
vaktar och beskyddar kyrkorna. En gammal
och ännu allmänt utbredd sägen vet nemligen
förtälja, att när man i forntiden skulle bygga kyrkor,
iakttogs alltid att helga platsen, genom att
offra det första lefvande djur, som möttes
p& vägen. Detta djur sattes då qvickt i jord,
eller begrofs lefvande på den nya kyrko-tomten (jfr.
§ 66), och blef sedan kyrkans skyddsväsen.
Kyrkogrim-roen hämnas allt ohägn, som föröfvas på sjelfva kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
