Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 95. Menniskans tydor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsenet; derföre omedvetna och utan någon som helst
sedlig best&mning.
Genom sina tydor inverkar hvarje menniska på
de lägre naturtingen, antingen till godo eller till
ondo. När Wärendsqvinnan sitter och spinner,
varpar, eller väfver, och tråden ideligen vill brista, får
man än i dag höra sådana uttryck, som: »kors, hvad
det är tetigt (förargligt) med detta garnet! Jag
menar det är förgjordt. Här kommer väl någon leding,
som har tockna (sådana) tydor med sig.»
Enligt ännu gängse folktro må ingen komma in på
uppeldad bak-ugn, sedan han är synad, men förr
än brödet blifvit insatt; kommer någon då in, så
tros brödet bli dödbakadt (o: degigt). Icke heller
må bak-ugnen vara tom, utan ett träd eller en sticka
alltid ligga deruti, eljest kan han förgöras af någon
som kommer in. När bakugnen klenas inuti med
lera, må han, som klenar, icke tala ett ord så länge
lian är i ugnen; ty då spricker ugnen sönder. När
korfvar läggas i kitteln för att kokas, må den, som
ilägger, icke tala ett ord, utan tigandes stöta hvarje
korf emot muren och sedan lägga honom i kitteln;
annars spricker korfven sönder. Likaledes har det
onda tydor med sig, om någon sitter vid väfven och
äter; om så sker, så ätes väfven upp, d. v. s.
inslaget tryter.
Genom sina tydor inverkar menniskan på
djuren, såsom i allmänhet svagare väsen än
menniskan. Wärendsbon tror derföre, att kreatur,
oberoende af den skötsel de erhålla, trifvas bättre
hos den ena menniskan än hos den andra. Om
kreatur vantrifvas, må inan derföre sälja dem, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
