Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 97. Tydor af menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande falkar på honom eller öfvermåttan berömmer
honom. Det heter i sådana fall: »ja, se den, han
har tockna tydor, så att om han bjuder på ett
kreatur och inte fåret, så misstrifves det.»
Menniskans vilja har äfven starka tydor i
afse-ende på andra menniskors helsa, lycka och hela
väsen. När någon sollnar (o: får i vrångstrupen) då
han äter eller dricker, tror Wärendsbon än i dag,
att det kommer af någon, som missunnar honom
maten. I synnerhet äro späda barn för sin trefnad
beroende af andras goda vilja .och vänliga sinne,
likasom ock äldre personer, vid bröllop, kyrkotagning
och andra heliga högtider. Man har häraf åtskillig
folktro och många gamla folkbruk, hvaraf vi här må
anmärka följande drag ifrån Wärend.
Medan barnet är hedet (odöpt) må det, efter
gammal sed, ligga på bordet (som fordom var
hedersplats), svept i en röd klädes-kjortel, samt ha
jemte sig en psalmbok, och, i lindan, hvita pengar.
När bamet skall föras till kyrkan, för att döpas,
och gomodren om morgonen kommer för att hemta
det, må hon lägga en hvit penning på barnets bröst.
Vid utgåendet må modren sjelf, om hon är så
stark, eller någon annan, som unnar bamet godt,
möta i förstugan, så får barnet god lycka med sig.
Barn brås på eller arta sig efter den, hvars
namn de bära. Ha de således blifvit uppkallade efter
någon som tidigt dött, så tros de icke heller få
lefva länge.
Äfven brås de mycket på den go-mor, som burit
dem till dopet. Derföre, om gomodren glömmer eller
tappar något då barnet skall döpas, så tros bamet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
