Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 98. Tydor af menniskans Ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan, när det talade ordet ökar makten af
menniskans vilja.
Samma föreställningssätt gäller äfven om ordets
makt öfver djuren. Vargar och oskära djur, råttor och
möss och alla slags onda skridfän, hvilka i Wärend
sammanfattas under begreppet ohyra (§ 86), kunna
alla vitas bort eller vitas på en annan genom det
talade ordet. Detta ord antager då form af vit-ord,
och vi hafva i det föregående (§ 48) anfört de rim,
med hvilka man sålunda vitar bort gladan. Hvad
åter beträffar husdjuren, så eger ordet en mäktig
inflytelse på deras trefnad hos menniskan.
Wärends-bon gifver derföre åt hvarje slags djur ett serskildt
tilltals-ord, och åt de större husdjuren till och med
egna namn. Fåren heta således, i tilltal, alltid
Sö-ema eller Vissoma, emedan de begärt att bli så
kallade, på den tiden när de kunde tala (jfr. § 83).
Tilltalas de annorlunda, så tros att de skola löpa
bort i skogen eller vantrifvas. På samma sätt, och
förmodligen af samma skäl, tilltalar Wärendsbon
gerna sitt sto med ordet Minka; sin ko med ordet
Kossa, Kosyta eller Kolilla; baggen får i tilltal heta
Kruse; bocken Putte eller Sigge; grisen Tyke, Tyka-so
eller Naske; hönan, Pytt, Pytta eller Tippa, Tippevärä
o. 8. v. När bonden lägger på en kalf, och
kalfven dricker första gången, må det vara mjölk
af den ko, som burit honom, emedan han eljest
kommer att alltid dröna och sucka, öfver att han
icke fått smaka sin moders mjölk. När han så
druckit, skall man slå honom i hufvudet med
mjölk-kftrlet och säga:
»drick bättre en axman gång!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
