Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 103. Bot med Läsning och Signelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräs, o. s. v. Desse föregifva, att om ej någon
silf-verpenning gifves signerskan, skall det ej hjelpa, så
att egennyttan är ock här med.» *)
Till och med i vår egen tid, lefva både saken
och föreställningssättet ännu qvar hos Wärendsfolket,
ehuru allt mera vikande undan för en nyare tids
förändrade verldsåskådning.
Efter gammal wärendsk folktro, eger således den
kloke, kloka qvinnan eller signelskan i sin makt, att,
genom läsning, upphäfva tydorna, kraften eller den
osynliga inflytelsen af alla väsen i naturen, af hvad
slag de ock må vara. Detta heter i
Wärends-målet att dö/va. Den kloke förmår, att, med sin
besvärjning, döfva eld, döfva svärd, döfva
krut, döfva domaren, döfva ovänner, o. s. v.
Döfvar han en menniska, så verkas hos denna
menniska en förändring i sinnes-art, som äfven
får namn af hågvändning. Men oftast användes
be-svärjningen, för att mana eller vita bort orena djur,
såsom mask, loppor och löss, ormar, råttor, vargar
och annan ohyra, eller att döfva värk och läsa
bort sjukdom, denna senare då alltid fattad,
antingen såsom sjelf ett ondt naturväsen, eller såsom
en af orena och onda naturväsen vållad förgerning.
Det är mest för detta ändamål, som läsningen varit
allmänt brukad af wärendska kloka ända in i
senare tider.
Vid bot med läsning och signelse, går man till
väga på olika sätt. Det i Wärend mest bekanta är,
att döfva värk eller läsa bort förgerning uppå en
’) Qaslander, anf. arb. s. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
