Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 113. Menniskoväsenet efter döden. Själa-vandringen - § 114. Draken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e
Åtskilliga drag af denna forntida
själavandrings-lära meddelas i det följande (§§ 114—117), såsom de
ännu lefva i Wärend och äfven i andra delar af vårt
land. Mycket kunde ytterligare tilläggas ifrån olika
svenska lands-orter. Om storken, som i Skåne hålles för
en helig fogel, så att armen tros vissna bort på den
som dödar honom, är det en folktro i Onsjö härad,
att han är en hafgalen (o: snål) prest, som efter
döden blifvit förvandlad till fogel, till straff
för sin snålhet. Ett slags mygg får i
Södermanland, i, trakten af Eskilstuna, namn af Käring-själar,
o. s. v.
§ 114. Menniskor, som i forntiden nedgräft gods
lönligen i jorden, blefvo enligt wärendska folktron
straffade på olika sätt. Var skattgömmaren en man,
så förvandlade han sig efter döden till en stor Orm
(jfr.§85) eller Drake. Han ligger då och rufvar på
sina medel, der han fordom nedgräft dem, för det
mesta i gamla rör och ättehögar, och på ställen i
jorden, der det rungar när man går öfver. Ett
sådant rör eller annat ställe, hvarest draken bor eller
annars plägar hålla sig, kallas i Wärend ett Draka-bo
eller Draka-rör, och godset, som der gömmes, säges
vara Draka-medel. Man håller dock före, att sådana
nedgräfda medel, tillika med draken som rufvar öfver
dem, sjunka för hvarje år allt djupare och djupare
ned i jorden.
Draken visar sig både om dagen och om natten.
Om dagen är han såsom en stor orm, tjock som
ett mans-lår, med klufven stjert och en mahn,
som löper utåt ryggen, såsom en häst-mahn. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
