Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 116. Gasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illa om sig, heter det, att han gastar eller skriker
som en gast När gasten låter höra sig framme
vid hnsen, har det inga goda tydor med sig, utan
bådar antingen för lik eller flyttning. Med detsamma
gasten skriker, ger han ett starkt sken ifrån
sig, så att det lyser till i mörkret; somliga säga, att
det då blir så ljust omkring honom, att man kan se
sjelfva sanden på vägen.
Gasten skrämmer och oroar folk, som nattetid
äro ute på färdvägar. Stundom kommer han
hoppandes jemnfota framåt vägen; han är då gasten
af någon menniska, som, efter gammal wärendsk
folksed, blifvit lagd i kistan med hopbundna fötter.
Stundom kommer han farandes i luften, och hänger
sig osynlig bakom ryttaren, på hästens länd eller
hasar. Han är då så tung, att hästen begynner
skälfva och skumma, och knappt orkar bära sin
ryttare uppför backen. Hänger gasten sig på lasset hos
någon färda-karl, så tröttnar hästen likaledes.
Ryttaren eller kör-karlen har då ingen annan råd, än att
stiga af, taga af betteln eller munnlaget, och spotta
derpå tre gånger; såsom spotta är godt emot all
slags förgerning. Tittar han på samma gång igenom
betslet, så far han syn på gasten; men allt detta
måste ske qvickt, ty eljest får han sig med
detsamma en örfil, så det svartnar för ögonen. När
gasten på detta sätt rider eller åker hos folk, har
han inte makt att följa med, längre än till nästa
rinnande vatten eller kors-v äg; der blir man alltid af
med honom.
Thorsdags- (eller Söndags-) barn ha framför
andra förmågan att kunna se gastar. Får någon se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
